fredag 30 december 2016

2016 inte det minsta bättre.

Sitter och funderar över 2016.
Ölandsbron är en fantastisk del av tillgången till Kalmar.
Samtidigt är denna bro en fullständigt laglös plats.
Håll stipulerad hastighet och du blir omkörd av "alla".
Kalmar ligger kvar. Varför ha så bråttom?
Kan det vara så att regler det skiter vi i. Vi bestämmer själva över vad som gäller?
Om vi för över det till övriga samhället, så bryter vårt "fina " samhälle ihop.
Föräldrar idag vill bestämma över skolan. Lärare skall göra som föräldrar vill.
Hallå!!!!
Mötte en go gubbe på strålbehandlingen, som sa, förr skrek föräldrarna kom in!
Nu skriker föräldrarna gå ut!
Något som inte är bra har hänt.
Går på strålbehandling varje vardag och liknar att gå till jobbet. Åk in och åk hem. Snabbaste arbetsdagen i mitt liv, men den viktigaste.
Varje dag på bron. Omkörd och tänker. En dag kommer även du att få lugna ner dig.
Tro inte att Du kan allt. Häng upp ditt liv på de som vet.
Var rädd om dig. Livet är ibland väldigt kort.

tisdag 20 december 2016

Strålkanonen jobbar strålande bra.

Idag har jag gjort min tolfte strålning ihop med världens goaste personal.
Allt känns alldeles utmärkt, även om jag pinkar som en hundvalp. Lite här o var.
Enl. expertis fullt normalt. Så jag pinkar vidare i livet.
Snart julafton och klappar. Jag har redan fått min önskeklapp. Vården på Kalmar Lasarett. Toppen.


Nu önskar jag en helt annan julklapp eller nyårspresent.
Som ni förmodligen vet så kör jag ibland ut blommor. Tänk så enkelt det skulle vara om det fanns husnummer uppsatta på husen. Även ambulans är i behov av att veta var ni ska hämtas. Tänk till!

En annan tidig julklapp. Träffade Peter Gusten Gustavsson på Kvantum.
En riktig glädjeklapp.

God Jul o Gott Nytt År på Er !

tisdag 13 december 2016

En undring inför jul.

Funderar inför jul och tänker på året som snart gått.
Varför verkar det som om "svenskar" som sysslar med kultur ( konst, teater, musik, författarskap, revy, keramik, mat och hantverk) ingen glömd, omfamnar invandring och därmed nya friska influenser i vår "svenska" vardag och de gamla industriliknande arbetande "svenskar" känner ett hot av flyende människor från andra länder.
Jag kan ha fel känsla, men SD verkar ha stort inflytande på verkstaden.
Om min tanke är relevant. Hur kommer detta sig?
Vad är vi i så fall rädda för?
Jag börjar bli gammal och sjuk och är oerhört glad över de nysvenska människor jag mött i vården. Vad skulle vi göra utan dem?
Hoppas jag bara inbillar mig, men känslan gör mig sjukare.

torsdag 1 december 2016

En av 39


Prostatacancer kan kännas som livets undergång.
Ibland går solen ner.
Ibland går solen upp.
Livet är absolut upp o ner.
Idag startade jag kriget mot min prostatacancer.
Strålbehandlingen i Kalmar med dessa underbara medkrigare är en garant för lyckat resultat.
En dag där och jag längtar tillbaka.
Toppen!!