Idag gjorde jag den 39:e och sista strålbehandlingen på Kalmar Lasarett.
En period i mitt liv som gjort att jag fått vidga mitt synfält. Jag är skyhögt ifrån att vara
ensam om att ha prostatacancer.
Väntrummet på strålbehandlingen har givit nya bekantskaper och andras livsöden. Trots allt ett mycket trivsamt väntrum och en personal som är alldeles underbar. Stort, stort tack till Er systrar och läkare.
När dörrarna svängde upp idag anade jag ett litet leende i mungipan. Tyckte de välkomnade mig till en ljus framtid.
Samtidigt lite vemodigt att skiljas från personal och medpatienter. Vi har dock hunnit komma varandra nära.
Nu väntar lite återhämtning och ett första besked om tre månader.
Håller tummarna.
Nu börjar det rätta till sig på de nya parkeringsplatserna på Storgatan i Färjestaden.
Från att vara förbjudna att parkera i har nu skyltar kommit upp som tillåter och reglerar parkeringen.
Måndag-Fredag är det tillåtet att parkera i 4 timmar, från kl. 09.00 - 18.00.Efter kl. 18 är det fri parkering till kl. 09.00.
Om jag parkerar kl.14.00 kan jag stå parkerad till kl. 13.00 dagen efter.
Lördagar eller dag före söndag eller helgdag är parkeringen begränsad till 4 timmar mellan o9.00 - 15.00. Efter kl. 15 fri parkering till 09.00 måndag.
Om jag parkerar kl. 11.00 en lördag kan jag stå parkerad till måndag 13.00.
Söndagar o helgdagar ingen begränsning.
Jag har varit på många möten i livet.
Föräldrarmöte, styrelsemöte, föreningsmöte och andra mer eller mindre viktiga möten.
Igår var jag på ett av de mer viktiga mötena i mitt liv.
Bara kärleksmötet med min hustru och våra barn o barnbarn har varit viktigare.
Igår var jag på prostatamöte på Kalmar lasarett tillsammans med några ytterligare drabbade gubbar.
Ett möte som handlade om gubbars vatten o avloppssystem. Oerhört bra möte.
Kunskapen om vårt kroppssystem borde man få i skolan. Viktiga kunskaper.
Nu kunde vi dryfta problemen med biverkningar av strålningen och fick tips hur man kan hantera dessa. Toppen.
Fruarna var också med, vilket ju var toppen.
Från lasarettet medverkade en urologterapeut, en urologsköterska och en fysioterapeut.
Tack Urologen och Onkologen. Bra jobbat.
Nu 11/1-17 är det dags för behandling 26.
När jag tittar bakåt har det gått väldigt fort och smärtfritt.
13 gånger kvar och vissa biverkningar har visat sig.
Personalen frågar alltid hur jag mår och ger råd om hur jag ska tackla ev. problem.
Två riktigt bra kamrater i detta är:
Xyloproct och Xylocain. Allt som börjar på X verkar vara det bästa.
Känns bra att behandlingen närmar sig slutet.
Dock en upplevelse som inte bara är negativ utan mer positiv.
Väntrummet ger perspektiv på livet och personalen visar vad positivt tänkande gör.
Vi är alldeles för ofta focuserade på det som är negativt istället för att lägga kraften på det positiva.
