onsdag 2 mars 2011

Tomas

Ullas go`a bror, min kompis, våra barns härliga morbror och stora glädjespridare, har lämnat oss.
Sorgen och saknaden är massiv.
Var detta verkligen nödvändigt, som han har kämpat?
Frågorna hopar sig och svaren uteblir.
Tomas förgyller nu en annan värld med sin glädje och sitt spontana och otvungna sätt.
I så`na här stunder blir man lätt lite egotrippad och glömmer lätt bort hur många som tvingas uppleva samma sak.
I trafiken händer detta 250 familjer + vänner varje år.
Detta känns vansinnigt onödigt.
Om bara lite förnuft och eftertanke fanns bakom ratten, skulle de flesta av dessa olyckor aldrig inträffa.För höga farter på fel underlag, fel vägar och kanske med sämre däck, sparar ingen tid eller liv.

2 kommentarer:

  1. Min första kommentar här...
    Kära pappa! Trafikkommentarer på din sida törs jag mig inte på... Men saknad efter en kär morbror - inga problem alls! Hur förberedd man än är så kan man inte föreställa sig detta. Våra prat, tankar och som här kommentarer - gör att Tomas lever vidare här!
    Men jag tänker på de som bara plötsligt en dag får en knackning på dörren - och polis + präst står utanför... Kör försiktigt! Kram från lilla "Oraklet/Spektaklet"

    SvaraRadera
  2. Tove: Du kan gott kommentera mina trafiktankar. Du har mycket kloka tankar,
    Tomas har gjort outplånliga avtryck, som vi kommer att ha med oss livet ut. Oerhört tråkigt att inte få skratta ihop med honom igen. Den tiden kanske kommer.

    SvaraRadera