Jag politiker? Nääääää.

Jag har åsikter om allt. Ibland underbyggda på fakta och ibland hinner munnen före hjärnan.
Detta diskvalificerar mig som politiker.
Jag går helt enkelt för mycket på känslor.
Ibland känner jag tydligt när något är riktigt fel och då blir jag förbannad. Det är inget bra tillstånd för en vettig dialog.
Jag beundrar er som kan leva i detta politikerklimat och hålla tanken klar och fri.
Nu gäller det inte alla i vår egen M-långa kommun.
Vissa reser ragg och blir aggresiva och hamnar då i samma liga som jag. De borde valt ngt. annat i livet. Kanske pension om pengen inte vore så viktig.
Vissa väljer politiken i tystnad och fungerar som någon form av förmedlare av åsikter och kommentarer. Detta är banne mig värre. Det undergräver demokratin.
Ofta undrar jag om inte ryggdunkningar och kompisskap är den värsta fiende vi som samhällsmedborgare har att kämpa emot.
Nej, fram för ärliga politiker, som står för sin åsikt och har förmågan att tänka klart i den öländska motvinden.
Den förmågan har inte jag.
Jag blir förbannad.