Lika dåliga bilförare!

Under en bilresa med en god vän, mellan Färjestaden och Strängnäs, öppnades många frågor upp ang. bilister och deras uppförande på vägarna och deras risktänkande.
1968 startade jag min trafiklärarbana i Kalmar.
Kalmar har sedan urminnes tider varit centrum för seriös trafikutbildning.
Detta är 44 år sedan.
Då poppar nästa tanke upp:
Betydde vårt seriösa jobb ngn. förändring till det bättre?
Vad åstadkom jag under mitt arbetsliv, av det jag trodde på?
Under resan t.o.r. Strängnäs, i hällregn o mörker, blir vi omkörda över heldragna linjer, inte en gång utan flera.
Var min utbildning meningslös?
Många frågor hopar sig.
Det ställs frågor om höjd åldersgräns för körkort.
Mitt svar är ja!
Varför?
Trafiken tillåter ingen lek.
Trafikutbildningen har så här långt inte fått det resultat som seriösa utbildare hoppats.
Egoismen har tagit överhanden.
Varför ska jag hålla hastigheten?
    "       "    "   ge tecken?
    "       "    " bry mig om trafikregler som ingen kollar?
Empatin för andra i trafiken ligger under noll.
Jag gäller, inga andra räknas.
Bilindustrin har insett problemet.
Man utvecklar system, som tar över när föraren inte duger.
Låsningsfria bromsar, antisladdsystem, automatiskt panikbromssystem, teknik mot trafikstockningar, system som upptäcker vilda djur och bilar som pratar med varandra.
Livet som trafiklärare känns som en väg till körkort, inte som en väg till trafiksäker körning.
Inget har hänt på 40 år. Folk kör lika illa som tidigare.
Att antalet dödade i trafiken har minskat och det beror inte på föraren.
Tyvärr.
Kanske dags att släcka ner bloggen och ge upp.