Men, som Peter Carlsson o blå grodorna en gång sa:
Detta är poesi.
Jag vill gå lite längre än så.
Det är p.g.a. språket både poesi och matematik.
Ur 1934 års Automobilförordning (smaka på namnet) kan man läsa följande ang. fri sikt vid järnväg.
Fri sikt över järnväg på ömse sidor om korsning i samma plan med väg, skall anses förefinnas, då vägfarande, var han än befinner sig å vägen inom ett avstånd av 25 m. mätt utefter vägens sträckning, från närmaste rälssträng, kan såväl vid dagsljus som under mörker se tåg, var det än må befinna sig inom visst minsta avstånd från korsningen.
Därest allenast ett järnvägsspår korsar vägen, erhålles detta minsta avstånd uttryckt i meter, då det tal som angiver den å järnvägen tillåtna största tåghastigheten, uttryckt i kilometer i timmen, mångfadigas med sex.
Om två eller flera järnvägsspår korsa vägen, ökas förenämnda minsta avstånd med 5% för varje meter av det i vägens sträckning mätta avståndet mellan de yttersta spårens mittlinjer.
Vid dimma skall upprepade signaler med vissla givas från annalkande tåg.
Inte undra på att många olyckor inträffade vid järnvägsövergångar.
Ingen begrep, men kollade ruskigt noga efter tåg.
Idag begriper alla, men ingen tittar.
Visst är det konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar